Normal eller inte?

Vad i hela fridens namn betyder det "att vara normal"? Vem definierar det? Finns det en checklista på det så man kan bocka för de kriterier man uppfyller så att man sen kan säga att "jag är normal"? Det är så himla lätt att använda orden "det där är ju inte normalt", eller "i normala fall så..."

I beskrivning av situationer så kan man oftast referera till hur "vi brukar göra när sånt här händer" - och då kallar man det normalt för just den situationen.

Men för människor då? Vem bestämmer? Ska man säga som så att vara normal, så är det så som "jordens befolkning oftast är"? En föreläsare jag lyssnade på nyligen kommenterade det med att "-Om normalt är att vara "som de flesta andra", så är ingen i detta rum "normal"! Om normalt är att vara som de flesta andra så skulle normalt på denna jord vara att vara kines, för det är de som är flest. Då är det inte normalt att dricka mjölk och äta macka till frukost, för det gör inte kineserna, och de är flest!"

Av olika anledningar har jag börjat att tänka mer på hur folk uttrycker sig kring detta "påstående". Ganska ofta så använder vi begreppet onormalt exakt i det ögonblick när vi konstaterar att "någon person beter sig på ett annat sätt än jag och mina nämaste brukar bete oss"! Skrämmande ofta använder vi våra egna personliga värderingar i begreppet "normal" och vi har också byggt upp ett helt samhälle på det.

Ju längre tiden går så sätter vi stramare och stramare ramar för våra egna "påhittade" regler för "normalitet". Och vi för vidare det till våra barn, och samtidigt tycker vi ALLA att det är SUPERVIKTIGT att förebygga mobbing i skolan. Kanske man borde rannsaka sig själv och fundera på hur och varför mobbingsituationer uppstår?

Därmed inser jag också själv att mina åsikter om "kalsongmannen" i tidigare inlägg - är ganska löjligt från min sida! Vem är jag att bestämma vad som är normalt att ha på sig när man hämtar tidningen? Det kan ju jag ta och fundera på......