Tankar om tid!

Jag har haft ett långt uppehåll mellan inläggen nu. Varför? Vet inte - men jag tror det beror på att jag inte orkat =) Men nu ska jag få till ett inlägg, som troligtvis inte kommer innehålla så mycket kul eller viktigt, men som ska handla om något jag funderat på ett tag.

Tid! Tiden är märklig....eller hur? Konstigt att en del människor på vår jord lyckas med så mycket. Andra får inte "till nåt"! Vissa startar företag som blir framgångsrika, jobbar dygnet runt, skaffar flera barn (som ibland blir duktiga idrottsmänniskor eller framgångsrika på annat sätt) som är perfekt uppfostrade, har ett snyggt och välstädat hem (inbillar jag mig), bjuder på hemmalagade middagar (eftersom matlagning är ett stoooort fritidsintresse), ställer upp på olika ideella saker och sitter med i barnens idrottslags styrelse.......puh. Men så känns det ibland, när man läser i media till exempel...eller varför inte på facebook!

Andra....typ jag....... har hus (som oftast är oerhört ostädat), två barn (som visserligen är uppfostrade men inte bortskämda med uppmuntran av fritidsaktiviteter eftersom det oftast "räcker med det vi redan gör"), jobbar "svensson-jobb" utan utsvävningar, lagar mat som ofta(st) består av köttbullar eller fiskpinnar eller falukorv (förutom på fredagar då vi slår till med tacos!), sitter visserligen med i föräldraföreningen på barnens skola men åtar mig inga uppdrag för styrelsen.....Varför? Vad är orsaken till att jag (och många andra...) inte får lika mycket gjort som vissa andra?

Min orsak har varit.............."Jag har verkligen inte tid!"

N O  S H I T ! ! ! Dagens största lögn!

Mitt dygn innehåller väl för 17 inte färre timmar än någon annans?  Jag ska aldrig mer säga "Jag har inte tid" (om det inte just då är sant , men oftast är det nog en liten lögn)...utan helt sonika säga...."Jag orkar inte". För det måste ju vara så det är. Jag orkar helt enkelt inte...eller så vill jag inte (det kanske oftast handlar om viljan, om jag tänker efter, för jag är ju inte onödigt trött!). Det är sanningen.